Hej David, hur tänker du att kulturplanering kunnat berika processerna kring Järntorget?
Jag menar ju att en plats till stor del är dess historia, berättelser och människor. Med kulturplaneringsmetoden kan det fångas upp, kartläggas. Det som är särskilt för en plats blir tydligt. Avstampet bör komma ur detta när en plats ska utvecklas. Järntorget har, förutom att det är arbetarrörelsens vagga i Göteborg, också i långa tider sjudit av kultur och kreativitet. Dessa krafter, både ideella och offentliga, hade kunnat samverka med näringslivet betydligt mer dynamiskt än vad som har blivit fallet.
Vill du berätta lite mer om förändringarna kring Järntorget och Andra Långgatan!?
Längs Masthuggskajen, i närheten av Järntorget, fanns det långt framskridna planer på att skapa spännande kulturkvarter. Det var kulturveteranerna David Karlsson och Sture Carlsson som ledde utvecklingsprojektet och de fick med sig fem stora byggkonsortier på båten, med Stena Fastigheter som flaggskepp.
Det fanns sju konkreta förslag formulerade, bland annat ett stort filmcenter i Elof Hanssons gamla gigantiska fastighet. Tankarna finns väl delvis kvar, men i stort sett stupade projektet på att de inblandade inte kunde enas om vem som skulle ta riskerna samt att kommunen och kulturförvaltningen, till skillnad från VGR, visade ljummet intresse.
En av aktörerna var Folkets Hus vid Järntorget, men de har vi flera tillfällen visat tydligt att de är mer intresserade av vinstmaximering än av kultur. Paradoxalt nog var det snarare hotellmagnaten Petter Stordalen som visade intresse och som kom att strida för både Folkteatern och filmen i Göteborg. Fast nog hade Masthuggskajen och Järntorget kunnat bli betydligt mer spännande platser med en mer genomarbetad samverkan och med stöd från högsta politiska nivå.
Hur blev det så?
Stadsutvecklingsprojektet Masthuggskajen. Göteborgs stad vill att kajen ska bli en livfull stadsdel och har särskilt fokus på barnperspektivet. Det medför att lokalerna i området blir mer attraktiva. När hyror måste marknadsanpassas (enligt lag) så blir det svårt för små verksamheter att har råd att stanna kvar i innerstan. Det är synd. För i stadens vision och i alla utredningar som gjorts lyfts långgatorna och kulturlivet i stadsdelen som mycket värdefullt. ” Här har den göteborgska arbetarkulturen och den folkliga kulturen sina rötter. Historien, med områdets långsamma utbyggnadstakt, har lett till blandade upplåtelseformer; bostadsrätter, hyresrätter, studentbostäder och kollektiv.”
Anders Westerström, som forskar vid institutionen för Kulturvetenskaper, Göteborgs universitet, har följt stadsutvecklingen på Masthuggskajen i Göteborg. Han är intresserad av hur hållbarhetsbegreppet används i projektet och hur det påverkar de aktörer som deltar i processerna och förhandlingarna runt området. Han har fokuserat mest på Kommersen, en marknad som låg ett stenkast från Järntorget. Studien visar att flera små och medborgardrivna kulturverksamheter tvingats flytta när området utvecklas.
Andra Långgatan har korats till ett exempel på hur en mixa av små verksamheter berikar en hel stad. Även för de som exempelvis inte är specialintresserade av en särskild sorts musik tycker om att gatans butiker erbjuder ett utbud som inte är mainstream. Och den årliga festivalen ”Hela dagen lång” är uppskattad. Visionen blev en paradox. Den motar bort det värdefulla folklivet såväl som den lokala kulturen och kopplingen till arbetarstaden Göteborg.
Hur kan cultural planning metoden bli en motor för mapping och bottom-up-mobilisering?
Tyvärr är visionen för Masthuggskajen mer lik andra stadsomvandlingsprojekt än den lokala kulturen. Att kartlägga vad som finns och beskriva det gör att det hamnar på spelplanen när staden och fastighetsutvecklarna ska formulera en vision. Men det kan inte sluta där. Metoden cultural planning visar vilka personer som är aktiva och vilken sorts lokaler de använder. Det kopplas till stadens planeringsprocess och kan sätta präget på en lokalt förankrad vision. Där de aktiviteter som finns på platsen styr utvecklingen. Det firma Karlsson & Carlsson gjorde var ju att prata med de verksamma i området, både fastighetsägare och kulturarbetare. Det var dessa samtal som ledde fram till de sju konkreta idéerna. På så sätt fanns det bäring för idéerna och en förankring i både platsens historia och i dess kulturliv.
Berätta en spännande anekdot om hemliga medborgardrivna kulturaktiviteter på Järntorget och Andra långgatan?
I Göteborg har vi flera avskräckande exempel på alltifrån evenemangsstråk bestämda uppifrån, till dåligt förankrade nyetableringar. Ett närmast komiskt, men samtidigt talande exempel är när stadens eget turistbolag tog fram en ny slogan för den gamla arbetarstadsdelen Haga, alldeles vid Järntorget: ”Haga – cosy shopping and fika since 1648” … Detta i en stadsdel där ungarna dog som flugor i tbc under 1800-talet och där det stora brödupproret 1917 startade – inte av fikasugna mödrar, men väl av hungriga dito. Maken till brist på historisk och kulturell platskänsla får man förmodligen leta länge efter. Kent Andersson skrev 1976 en fantastisk ballad om det där brödupproret och nu hoppas jag på att få höra den på nytt på den räddade Folkteatern, gärna i en föreställning sponsrad av Stordalen:
Det finns inget mörker, min dotter,
mörker är stulet ljus.
Stjäl krämar’n ljuset ifrån dig,
så bryt dig in i hans hus.
