Mark- och miljödomstolen
Fastighetsägaren stämde kommunen till mark- och miljödomstolen, MMD, och yrkade att hon skulle ersättas med det fulla värdet av införskaffande, installation, nedgrävning och driftsättning av LTA-pumpen på hennes fastighet. Det totala beloppet uppgick enligt henne till 63 387 kr. Därav krävde hon att kommunen skulle ersätta henne för det hon inte redan fått i ersättning, mellanskillnaden om 35 848 kr.
Kommunen bestred yrkandet och hänvisade till bestämmelsen i 39 § LAV där det anges att en ersättning vid huvudmannens inlösen ska vara skälig. Man framförde att det endast är pumpen som huvudmannen vid inlösen tar över ansvaret för. Det är därför endast den som omfattas av rätten till en skälig ersättning. Dessutom fanns ju ett avtal från 2019 om att Fastighetsägaren skulle bekosta anordningarna själv. Kommunen hänvisade också till att enligt 20 § LAV är det Fastighetsägaren som är skyldig att upplåta nödvändigt utrymme för särskilda anordningar såsom LTA-pumpar (19 § LAV). Fastighetsägaren ska alltså själv stå för grävning av pumpgrop, installation m.m. även i detta fall.
MMD menade att i bedömningen av vilken ersättning som ska ges vid inlösen av en anläggning enligt 39 § LAV så ska förutom värdet av en anläggning även kostnad för installation m.m. räknas in. Det ligger på fastighetsägaren att styrka de kostnader som denne vill få ersatta. Med hänsyn till de kvitton och fakturor som fastighetsägaren kunde styrka bedömde domstolen att fastighetsägaren skulle få en ytterligare ersättning om 28 793 kr.
Mark- och miljööverdomstolen
Kommunen överklagade MMD:s dom till Mark- och miljööverdomstolens, MÖD. Kommunen menade att skälig ersättning för inlösen av LTA-pump inte kan innebära ett högre belopp än marknadspriset eller bruksvärdet. Kommunen menade att MMD övervärderade pumpen för att fastighetsägaren - i strid med ingånget avtal - skulle bli kompenserad för sådana utgifter som hon enligt lag, praxis och avtal saknar rätt till vid anslutningen.
Fastighetsägaren menade å sin sida att det visserligen inte framgår av LAV att huvudmannen ska stå för nedgrävning och installationskostnader vid en inlösensituation. Men då kommunen har stått för gräv- och installationskostnader för andra fastigheter inom verksamhetsområden vid installation av LTA-pump så måste kommunen även stå för denna kostnad vad gäller hennes fastighet.
MÖD anförde i sin bedömning att en ägare till en fastighet som tidigare legat utanför ett verksamhetsområde inte kan räkna med att få full kompensation för alla kostnader man haft avseende anordnande av en enskild anläggning i samband med inlösen enligt 39 § LAV. MÖD skriver vidare att skälig ersättning som utgångspunkt bör beräknas utifrån den uppdelning av kostnadsansvaret mellan huvudmannen och fastighetsägaren som görs i 19 och 20 § LAV. En skälig ersättning kan därför anses motsvara kostnaden för pumpar och andra särskilda anordningar som på grund av den allmänna va-anläggningens konstruktion eller utförande behövs på fastigheten för att fastighetsägaren ska kunna använda va-anläggningen. Det är därvid rimligt att i första hand beakta den faktiska kostnad som fastighetsägaren har haft för anläggningen, under förutsättning att kostnaden i sig är skälig, liksom ett skäligt åldersavdrag.
I detta fall hade dock Fastighetsägaren och även Kommunen själv angett att man till andra fastigheter inom verksamhetsområde tillhandahållit pumpar och bekostat skäliga kostnader för grävning av brunn och installation av LTA. Om Fastighetsägaren hade avvaktat med att ansluta sin fastighet till spillvatten efter det att fastigheten beslutats ingå i verksamhetsområdet hade alltså kommunen även bekostat skäliga pumpgravs- och installationskostnader för hennes fastighet.
MÖD skriver slutligen att mot bakgrund av de speciella omständigheterna så anser domstolen att det är skäligt att låta kommunen ersätta Fastighetsägaren för hennes kostnader avseende grävning av brunn och installation av LTA-pumpen. Kommunens överklagande avslås därför. Domen kan överklagas till HD fram till den 21 april 2023.
Avgörande den 24 mars 2023, M 620-22
Kommentar:
Vad är en skälig ersättning vid inlösen av enskild anläggning enligt 39 § LAV? I praxis har ersättningen i allmänhet bestämts till anordningarnas bruksvärde, efter avdrag för ålder och skick, men det anges också att ersättningen ska bestämmas utifrån en skälighetsuppskattning (se MÖD 2000 DM 36). Man behöver komma fram till vad som är en skälig ersättning från fall till fall. MÖD skriver att en skälig ersättning som utgångspunkt bör beräknas utifrån den uppdelning av kostnadsansvaret mellan huvudmannen och fastighetsägaren som görs i 19 och 20 § LAV vilket ger oss bra vägledning för liknande mål framöver.
Tidigare avgöranden från Statens va-nämnd har pekat på att grävkostnader för pumpgrop vid tillhandahållande av LTA-pump inte ska bekostas av huvudmannen utan av fastighetsägaren. I detta fall hade kommunen dock inte följt den uppdelningen och för att göra en skälighetsuppskattning sneglade MÖD på hur kommunen brukade arbeta. Eftersom kommunen i vanliga fall valt att bekosta skäliga pumpgravs- och installationskostnader till fastighetsägare i områden som kräver LTA-pump så bedömdes det vara skäligt att kommunen även vid bestämning av ersättning i detta fall skulle ersätta sådana kostnader.
Målet sätter fingret på hur viktigt det är att kommuner och va-huvudmän planerar och tänker igenom vilka konsekvenser ett visst agerande kan få.
Hör av dig om du har frågor om inlösen eller andra frågor om reglering enligt Vattentjänstlagen!
