Det tog mig ganska många år att förlika mig med det här med vädret. Men med lättnad kan jag faktiskt säga att jag kommit rätt långt - för det mesta klarar jag att hålla frustrationen över ouppfyllda förväntningar och ändrade planer på armlängds avstånd och njuta av turen hur den än artar sig. Mina medresenärer till Sylarna var inte sämre vilket jag sätter väldigt stort pris på. Planerade toppturer byttes ut mot Jämtlandstriangeln och milsvid utsikt mot prat och skratt - träningsvärken fick vi av Yoga. Vädret blir som det blir och är det inte just det som gör det så intressant att vara i naturen?
